Biografi

Morfars kamera hamnade i mina händer när jag var femton. Något satte sig.

När jag lämnade mitt första jobb sa jag till en kollega: "Om det inte blir plåtande vet jag inte." Det var 1985, och det har inte förändrats.

Från början var fotograferandet en typ av dagboksantecknande för att ge livet mening och riktning. Med eget svartvitt-labb kunde jag lägga mycket tid på hantverket. Motiven hämtades i stadslandskapet. Även konserter, blomporträtt och naturbilder har haft stor plats i min bildvärld.

Genom eget arbete med print och montering har mitt experimenterande fortsatt – prismor i plexiglas med omslutande bild för hängning i tak, och en elektronisk version som animerar motivet som roterade prisma.

Med projektet Grenverk tog gestaltningen en ny riktning: En serie träd porträtterade med rotsystem som öppnar för tolkningar av både ett yttre och ett inre landskap. Fast förankrade med djupa rötter i ett självförsörjande system ger de en bild av frihet och oberoende, men också av ensamhet.

Fortfarande fotograferar jag på promenad. Utan uppdrag, utan agenda. Det som lockar mig är den oarrangerade gatuscenen, där människor är med och ger bilden betydelse. Ofta möter jag någon ansikte mot ansikte - något uppriktigt och mänskligt i ett flyktigt ögonblick.

Mina bilder låser sig inte vid det konkreta. Jag rör mig från det figurativa mot något mer abstrakt och mångtydigt. Betraktare upptäcker bilden ur sitt perspektiv snarare än att bli styrd av fotografen.

Jag tror på den fria konsten – konst utan syfte utöver sig själv, som speglar människors liv och villkor. Inte för att förändra världen, utan för att spegla något verkligt i den. Det är inte ett världsfrånvänt projekt. Det är ett uppriktigt sökande efter något som finns utanför en själv. Det är att vara fotograf med ett litet liv – och det gillar jag.